aconstantbattle.blogg.se

I don´t like the memories because the tears come easily, and once again I break my promise to myself for this day.It´s a constant battle. A war between remembering and forgetting.

No: 7

Publicerad 2014-07-24 22:21:00 i Allmänt,

Jag är gift med min ungdomskärlek, 29 år fyllda, god ekonomi, har en kandidatexamen, har pluggat i USA och rest jorden runt. Är det inte dags nu undrar man? Jo vi får ofta frågan min man och jag, om inte det ändå är tid för att bilda familj. Ärligt talat vill jag riva i, gå ifrån bordet och aldrig prata med personen som ställt denna fråga en enda gång till i mitt liv. Men jag gör det inte, jag biter ihop. Om ni visste hur många gånger jag bitit mig blodig i läppen, knytit nävarna och kämpat för att hålla tårarna borta. Jag känner verkligen inte för att förklara vår situation för någon annan, det är vår ensak och våra liv. Svaren på frågan kan vara många, du kan ha fått missfall flera gånger om, eller att det helt enkelt inte funkar, MEN, värst av allt är när det är en absolut omöjlighet. Eller är det inte en omöjlighet, kanske inte, jag hoppas och önskar att det en dag kommer att bli en möjlighet.

No: 6

Publicerad 2014-07-17 08:54:14 i Allmänt,

Jag drömmer om ett hus, med köks-ö, stor tvättstuga, pysselrum och framförallt drömmer jag om en trädgård. Men kanske får det vänta, kanske är det ur ekonomisk synvinkel bättre att bo kvar där vi bor? En lägenhet vi älskar, vårat fynd med det otroliga ljuset från de stora fönstren fylld med många vackra minnen. Jag funderar ibland på om jag faktiskt tror att du kommer vänta där i huset på mig. Hur kan jag ens vara så naiv? Sanningen är att min önskan till dig är större än min dröm om ett hus och den växer dag för dag. Vem kommer du att vara? Vart kommer du att växa upp? Kommer du vara adopterad? Hur än situationen kommer att se ut för dig och oss, kommer du att vara älskad mer än någon. Det är det enda jag är säker på...

No:5

Publicerad 2014-07-15 23:09:23 i Allmänt,

Jag läste en för en tid sedan om en kvinna som liksom jag inte kunde få egna barn. Hon berättade om när hon var liten och kastade stenar upp i luften för att sedan fånga så många hon kunde. Stenarna som stannade kvar i händerna var antalet barn hon skulle få när hon blev stor. Jag lekte också den leken, kommer så väl ihåg hur jag satt där på trappan i solen och kastade stenarna så högt jag kunde. Stannade inga stenar kvar gjorde jag det en gång till. Idag försöker jag inte fånga några stenar, det gör för ont. Långt där inne gör det ont. Det syns inte på ytan, men det känns. Men ändå finns hoppet där, mitt i all ovisshet mår jag bra, hur är det egentligen möjligt att bära på denna hemlighet men ändå må bra?

Om

Min profilbild

I denna blogg, i vilken jag kommer att vara anonym, kommer jag att berätta om mitt liv. Ett liv som är det vackraste i sitt slag men som samtidigt är ett evigt kämpande. Jag var 16 år, mitt liv föll i tusen bitar, jag hade fötts med en underutvecklad livmoder samt en äggstock ur funktion. Denna blogg tillägnar jag min bästa vän, min självfrände och min äkta man - tack för att du alltid står vid min sida. Jag älskar dig!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela